petit chablis domaine sainte claire 2006

Det här är ett vin som då och då hittar ned i varukorgen. Bra baschablis, som gjort för en onsdagsmiddag då hustru och son redan haft pannkaksfrossa när jag kommer hem, och jag hittar en burk hummerstuvning i frysen att tina upp till lite pasta...

Trots att jag drack det för bara ett par månader sedan så blir jag ändå lite förvånad av doften. Det där inslaget av tropisk frukt känns inte väntat. Jag dubbelkollar med min tidigare post - jodå; jag gjorde precis samma notering i september. SB hittar mango i doften - jag är inte så petimetrig. Naturligtvis finns där citrus och mineral också, men de gröna äpplena är inte lika omedelbara associationer denna gång. Smaken är - som jag konstaterade redan i september - "bredare" eller fylligare än väntat. Nästan en antydan till smörighet(!). Även vid en middag på Prinsen i oktober saknar jag lite krispighet i vinet. Och jag gör samma undran som sist - har det här vinet mött ett fat?

skamlös promotion

Jag har haft lite bekymmer med vinrummet. Aggregatet har de sista veckorna/månaderna gått längre och längre stunder och verkar ha haft svårare att hålla kylan. När det i princip gick dygnet runt trots att omgivningen höll jämna 19-20 grader började jag bli orolig och skrev till den danske leverantören Vintagekeeping, en avdelning eller företag inom TSVinnovation. Det är två och ett halvt år sedan jag beställde och fick aggregatet levererat, och garantierna har gått ut. Då blir man glad för ett sådant här svar:

Hej Anders,

Det er meget sansynligt, at den har lækket kølemiddel. Kan du sende den ned til os? Så vil jeg tilbyde at reparere den - uden beregning - selvom garantien er udløbet.

Hvad siger du til det?

Med vin-lig hilsen
Jan Sørensen, Managing Director

Tack för det! Så nu skall jag bara boka in en frakt till Danmark med lämplig fraktfirma. Genom att skruva ned elementet i det vidbyggda förrådet så hålls ändå temperaturen på jämna 13 grader därute så här års, så vinerna klarar sig utmärkt under tiden... Funderar du på ett eget vinrum kan jag så här långt varmt rekommendera min danska hovleverantör!

måndag är det nya söndag

Det har blivit en tradition på kort tid; när jag avslutar en beredskapsvecka krävs det ett schysst vin till maten. Den här gången grävde jag fram en Chateau Poujeaux 2002 ur vinrummet. Inköpt förra hösten för 249:-, och med en druvblandning av 50%CS, 40%ME, 5% CF och 5% PV. Ett år på ekfat, varav hälften nya. Som kuriosa informeras också om att slottet en gång var uthus åt Chateau Latour... Chateau Pojeaux är en av få Cru Bourgeois som letar sig in på Decanter´s Fine Wine Price Watch, och det omnämns i olika sammanhang som stabilt presterande.

Nå; färgen är mörkröd med en dragning åt blekning i kanten. Doften är skönt klassisk Bordeuax men inte lika kraftfull som La Tour de By. Hustrun hittar drag av gammal nattblöja vilket inte låter så tilltalande. Själv vill jag påstå att det finns en del mörka bär, vanilj, ceder och läder i doften. Vid glasbyte tonas också blöjan ned...

Smaken är ganska slank, med sammetssträva tanniner, relativt lång och utvecklande i munnen, en del mörka bär men ingen påträngande fruktighet, balanserad. Gott, till och med mycket gott, och väl passande till en köttbit med tillbehör för att fira återvunnen frihet. Kanske inte helt övertygande för priset, dock, men flaskan är ju sedan länge betald och glömd...!

På Cellartracker får vinet godkänt med betyg på 88 och noteras att den gör sig bra med mat. Håller med.

nytt mjödförsök

Sista dagen på beredskapsveckan och något måste göras. Ett nytt försök till mjödbryggning får utgöra distraktion. Sist fick resultatet hällas ut, men skam den som ger sig. På whiskymannens initierade inrådan görs försöket med billig fulhonung från Coop. Tvärt emot hans inrådan används också fuljäst från ett vinsatspaket från samma leverantör. Här ses honung och vatten koka medan bortskumning av proteiner (enligt whiskymannen) pågår.


Påminner mig om att det är dags för fyramånadersprov ur mjödet som lagras i ekfatet inne vinrummet. Sist hade det klara drag av ekplanka, och nu har det legat dubbelt så länge...

fast i beredskapsträsket...

Ännu en vecka utan en droppe vin. Det kan klart konstateras att den blygsamma ersättning per timme som stiftas i avtalen om beredksap inte tar hänsyn till våndan hos en vindrickare som bara får klappa på flaskorna. Under tiden hänvisar jag till glada kollegor; en Johan P hör till de trevligare nya bekantskaperna.

PS En annan trevlig syssla när man bara får drömma är att gå igenom hela kommande vinauktions rödvinssortiment... Katalogen hittar du här.

drucket på madeira

Så har jag fått en liten stund då jag kan sammanfatta semesterveckan erfarenheter i dryckesväg. Inga revolutionerande upptäckter, men gammal madeira är ju väldigt trevligt till exempel.

Vi åt på olika restauranger de flesta kvällarna, men vinutbudet var nästan uteslutande inhemskt (portugisiskt), och av ganska begränsad ambition. Det fanns dock undantag. Första kvällen fick vi ett vitt vin från Dão som hade klara dragningar åt rieslinghållet, men inte lika skarpa syror. Drag av skiffer och tropisk frukt. Trevligt.

En kväll på balkongen provade vi en lätt mumifierad Periquita Classico 1994 med toner av lingondricka och svartvinbärsgelé. Jag är antagligen störd men jag gillar det.

Som redan nämnts i posten nedan var en lite häftigare upplevelse afternoon tea på anrika Reid's hotel. Byggt i slutet av 1800-talet som hotell och varit engelskt överklasstillhåll sedan dess. Ett stort antal celebriteter, kungligheter, presidenter m.m. har semestrat där, inklusive Churchill som vilade upp efter en stroke (?) på 1950-talet. Bokning en dag i förväg, och 27 euro för kalaset. Då hade de den goda smaken att inte ta något extra för sonen och ändå bjuda på en extra scone till honom. Husets champagne, för 15 euro, smakade mycket gott i den storslagna omgivningen...

Afternoon tea at Reid's... Oh, rather, dear!

En annan skön aktivitet var rundvandringen på Adegas the Sao Francisco eller (Madeira Wine Company). Där samsas fyra av de största madeirahusen under gemensamt tak (och ägande) och erbjuder rundvandring med provsmakning och möjlighet till provsmakning av äldre årgångar ned till 1908...

Sercial (t), Verdelho (ht), Bual (hs), Malmsey (s)

Vid provsmakningen av yngre (5-åriga) viner framstod Bual som det bästa alternativet, med en mer balanserad sötma. Så i vintage room efter den ordinarie provsmakningen blev det två äldre Bual (eller Boal) som jag doppade näsan i.

Blandy´s Bual 1968 (4,55 euro/gl)

Leacock's Boal 1934 (16,30 euro/gl)

Det var en njutningsfylld stund att sitta med dessa båda högst vitala reliker framför sig, och dofta, smaka, dofta, smaka... Båda årgångarna valdes med stöd av Michael Broadbent's Wine Vintages och skulle enligt honom vara av mycket god kvalitet.

Blandy´s 1968 tillvänster, Leacock´s 1934 till höger

Blandy's doftade bränt socker, karamell och paranötter, och hade en smak som upplevdes något torrare med en del fikon, mer karamell och kanske något spretigare. Leacock's hade inte bara en mörkare färg utan också "mörkare" doft där associationen gick till muscovadosocker och fikon. i smaken kom paranötter, mer torkad frukt (russin) och överlag upplevdes den som något sötare, fylligare, rundare än det yngre vinet. Nu var inte åldersskillnaden fullt så stor som den framstod, i och med att Leacock´s ladespå flaska redan 1986 (52 år) medan Blandy's buteljerades 2004 (36 år), men den märktes definitivt. Och hur ofta får man chansen att botanisera bland ett 40-tal viner på glas i åldrarna 30-100 år, där det dyraste glaset (Cossart Gordon Bual 1908) visserligen kostade 49,15 euro men där en klar majoritet höll sig under 10 euro strecket. Imponerande, lärorikt, gott!

Tillbaka!

När jag har lite mer tid och ork skall jag ge en del reflektioner kring veckan, som innehöll en del intressanta mat- och vinupplevelser. Leacock's 1934 Bual var kanske den största, men huset champagne till afternoon tea på Reid's Palace Hotels veranda (med utsikt över Atlanten och vajande palmer strax nedanför) var antagligen den mest helgjutna.

madeira!

Tidigt i morgon bitti bär det av - en veckas välförtjänt semester på en ö mest känt för sitt starkvin. Smakrapport utlovas i nästa vecka, om jag inte får bloggabstinens på plats. Ha en skön novembervecka...

middag trots allt!

En bortbytt beredskap på söndagseftermiddagen (kollegan var faktiskt skyldig mig ett pass...) gjode att en middag ändå kunde planeras. Lördagens skörd av jordärtskockor ur den egna trädgården pockade på uppmärksamhet.

Den jordärtskocksoppa jag gjort ett par gånger tidigare visade sig även nu från sin bästa sida. I mitten ett torn av "jordärtskocksragu"; fint tärnade råa skockor med lite schalottenlök, salladslök, plommontomat, äpple och timjan som fräst ihop snabbt. Däruppå en lättrimmad bit hälleflundra (jo, det var ju ändå söndagsmiddag!) som halstrats snabbt på skinnsidan och därefter bakats färdigt i 100 graders ugn till 48 grader kärntemp. Mycket gott blev det hela; inte minst fisken kändes perfekt. Halstra i panna ger ju en viss risk att översteka känslig fisk och få den torr och tråkig - digital stektermometer är en välsignad uppfinning!

Barnen fick en något barnvänligare (och billigare) variant - korslagda fiskpinnar hör väl till nya, franska köket?

Till detta en Puligny Montrachet 2001 från Albert Bichot. Ett vin som kändes litet slutet vid provsniffningen men vann efter en liten stund i karaff och glas. Jag känner mig mindre van vid luftning av vita viner trots att det hävdas att de ju har minst lika mycket att vinna som röda. Doften när den öppnade sig hade en hel del vanilj och nästan kåda i den tropiska frukten (mango?). Smaken balanserad, inte för ekad, men något endimensionell. Minns Tiglats chardonnay från samma år som strået vassare. Och tidigare provning av samma vin för ett år sedan tror jag också jag upplevde som bättre.

Före maten provades också Bruno Paillards 1996 Brut Assemblage; en champagne som degorgerades så sent som maj 2006 och som visade sig något gyllengul och med pärlband av mycket små bubblor i glaset. Doften var klart markerad av gröna äpplen och citrus, vilket även fortsatte i smaken. Överlag var den mycket frisk och syrlig (bra aptitretare); antagligen en följd av årgången. Importören Tryffelsvinet meddelar att den kommer tillbaka den 1 december, men att den går att beställa redan nu. Upplagan är begränsad, och höga recensioner av bl a Per Bill utlovas som extra köpknuff. Det är inte så många champagner kvar att köpa från ett av de bästa åren på länge, och med den här längden på syrorna så torde det vara lagringsdugligt så det räcker. Jag kommer nog att beställa ett par flaskor för att ta fram om en tio år sådär...

Cellartracker

Jag har aldrig bemödat mig om att pröva Cellartracker tidigare. Jag har tyckte det verka svårmanövrerat och alltför krångligt att lägga in alla fakta. Tills jag faktiskt prövade. Förvånansvärt snabbt gick det att föra över från mitt gamla excelark till programmet, tack vare att de flesta vinerna faktiskt redan var inlagda sedan tidigare. Det är den här sortens terapi man ägnar sig åt då beredskapshållningen fortfarande håller mig från korkrskruven - till skillnad från vissa partisekreterare i ett visst regeringsparti...

Graillot Crozes-Hermitage 2005 och påfyllning i vinrummet

Vissa viner blir hajpade. Alain Graillot Crozes-Hermitage här är ett av dem. När jag kom över några -04:or så var det för att jag för en gångs skull hade prickat in en ledig dag och kunde vara först på plats. Hade desstuom strax innan prövat -01 (eller kanske -00?) på vinmannens fest och var ganska såld på vinet. Fortfarande det enda exemplaret jag prövat.

Både Frankofilen och Finare Vinare beskriver smått kaotiska scener vid öppningstid - nu igen! Bordeauxsläppet var ju bara två veckor sedan? Själv hade jag gett upp hoppet; ingen chans att komma i från jobbet i vettig tid.

Då, vid 15-tiden på em ringer pokermannen. "Tjena, är på SB där de just får in fyra lådor Graillot -05. Jag tänkte köpa en låda - vill du vara med och dela?" På så vis landades fyra flaskor av det röda guldet, efter att även whiskymannen signalerat intresse att vara med och dela. Hyvens!

Någon provsmakning blir det dock inte tal om på ett tag. Beredskapsvecka igen sätter stopp för sådant. Då får man ägna sig åt att stuva om och arrangera lite i vinrummet så att tilldelningen av Bordeaux 2004 får plats på ett bra sätt. En ganska skön syn, eller hur? Eventuella läsare av denna blogg tror jag inte störs av något som skulle kunna uppfattas som skrytsamt, eftersom de antagligen handlat mer själva i alla fall!